På Sveriges äldsta måleriföretag, Rusch och son, är gemenskapen och relationen till kunderna två viktiga faktorer. Här värnar man hantverkskunnandet och traditionerna, men räds varken tekniska innovationer eller ny kunskap.
På Sveriges äldsta måleriföretag, Rusch och son, är gemenskapen och relationen till kunderna två viktiga faktorer. Här värnar man hantverkskunnandet och traditionerna, men räds varken tekniska innovationer eller ny kunskap.
I Högsbo industriområde, strax utanför Göteborg har Rusch och son sitt huvudkontor. Redan när man kliver in genom dörren och ser den förgyllda företagsloggan på väggen, förstår man att det här är ett företag med anor och där kunskapen är stor.
– Det egentliga namnet är P. Chr. Rusch & Son Eftr., men vi använder namnet Rusch och son, förklarar vd Sören Olesen och börjar berätta om företagets långa historia:
– Peter Christian Rusch var den yngste sonen till målaremästare Christian Fredrik Rusch som drev eget i Helsingborg. Hans äldre bror tog över pappans verksamhet, men själv flyttade han hit till Göteborg och startade eget måleriföretag.
Evert Taube på Stora Teatern
Samma dag som Peter Christian ”vann burskap som målaremästare” kunde man läsa en annons i Göteborgstidningarna:
“Undertecknad, som i 3:ne år förestått Enkefru C. M. Gewalts Målareverkstad och nu vunnit burskap som Målaremästare här i staden tager sig härmed friheten att rekommendera sig till utförande af allt hvad till yrket hörer, såväl gröfre som finare arbeten, såsom Byggnadsarbeten, alla sorters Skyltmålning, Lackering m.m. Göteborg den 1. Mars 1862, Chr. Rusch”
Peter Christian gifte sig med en dotter till målaremästare Gewalt. Deras son Charles upptogs som delägare i firman 1888 och namnet ändrades i samband med det till ”P. Chr. Rusch & Son”. Efter gamle Ruschs död 1896 leddes firman av sonen till dennes död 1931 och därefter har rörelsen gått under namnet ”P. Chr. Rusch & Son Eftr”.
Förutom att driva det egna företaget, var Peter Christian även med och bildade Göteborgs Målarefackförening 1882, numera Göteborgs Målaremästareförening och blev dess förste ordförande. Efter att familjen Rusch så småningom överlåtit ägarskapet till Gert Möller, kom Patrik Andersson in som ägare 1993. Två år senare gick bolaget från att vara en enskild firma till att bli ett aktiebolag och även Bengt Andén och Måleriföretagens förre ordförande Jörgen Bergqvist blev delägare.
Ett företag med så gamla anor bär givetvis med sig en mängd skrönor också. Den store skalden Evert Taube arbetade till exempel i sin ungdom en kort tid hos Rusch och Son. Det berättas bland annat att han arbetade på Stora Teaterns vind, varifrån han vid ett tillfälle var nära att ramla ner i salongen men fångades upp i sista stund.
Många udda jobb
– Jag tror att våra kunder känner att vi har en lång historia och gedigen kunskap. Det händer faktiskt att vi kan förlora en upphandling på pris, men ändå får komma in och reda ut jobbet till slut, för att den som vann inte hade rätt kompetens, säger Sören.
Det är dock inte bara företaget som har en lång historia. I det öppna kontorslandskapet på Rusch och son sitter Sören Olesen, Juha Riihinen, Fredrik Andersson och Fredrik Berlin, de fyra som driver det anrika företaget. De har alla en gedigen bakgrund i branschen, har börjat sina karriärer med penseln i hand och några av dem har även ärvt sitt yrke av far eller farfar. De jobbar prestigelöst över titelgränserna även om Sören är vd, de övriga är projektledare och Juha dessutom kalkylator och enligt de andra har svart bälte i siffror.
– Jag började som målare på företaget 2005 och då hade jag redan arbetet som det i 25 år. 2012 blev jag projektledare och 2017 tillträdde jag som vd, berättar Sören Olesen och även de andra tre beskriver sina långa banor inom branschen.
Fredrik Andersson är den som arbetat mest med dekorativt måleri och gamla metoder och det händer att han fortfarande får hoppa in när det är lite krångligare projekt som kräver annorlunda lösningar.
– Vi gör en hel del jobb åt Världskulturmuseet bland annat. En gång minns jag att de ville ha ett golv målat så dåligt som det bara gick, för att det skulle se så fult ut som möjligt. När beställaren fick se golvet fick vi dock göra om det för att det såg så illa ut att det riskerade att stjäla uppmärksamheten från utställningen, minns han. Han berättar om andra projekt som stuckit ut såsom ett soprum med en fondtapet med skogsmotiv och en hopphage som nyligen skulle målas på ett golv. En av sommarens snackisar i Göteborg har han och företaget också varit delaktiga i.
– Vi förgyllde tuppen som sitter 62 meter upp på Masthuggskyrkan. De lyfte ner hela spiran med kran och då upptäckte man också att den var prydd med Gustav V:s monogram, vilket man inte visste innan, säger Fredrik Andersson, som gjorde själva förgyllningsarbetet.
Som en av stadens högsta punkter uppmärksammades jobbet i media och bland annat Göteborgsposten följde arbetet och gav det stort utrymme.
– Det visade sig att budgeten inte räckte för att förgylla monogrammet, därför gick vi ihop med smeden och bjöd på det arbetet. Vi vill ju känna stolthet över jobbet och det skulle vi inte ha gjort på samma sätt om inte alla delar blivit förgyllda, konstaterar Fredrik Andersson.
Kunskap måste få kosta
Stoltheten över hantverket är också en av grundbultarna i företaget. Även om branschen förändrats så bygger även den nya kunskapen på det som varit känt av hantverkarna sedan länge. Referensbiblioteket är digert och målarna besitter tillsammans en bred kunskap om branschens alla nischer. De har heller aldrig varit rädda för att ta till sig innovationer eller nya metoder. De var också ett av de måleriföretag som tidigast blev ISO-certififierade i traditionellt måleri och kan dessutom stoltsera med många fina utmärkelser.
Ett flertal hantverksmästerskap, såväl nationellt som internationellt, har haft deltagare och pristagare från Rusch. Delägaren Jörgen Bergqvist har också gjort avtryck både som förhandlingsordförande och styrelseordförande i Måleriföretagen samt suttit i styrelsen i Svenskt Näringsliv. Sören och de övriga upplever dock att de emellanåt råkar ut för att systemet inte är anpassat för det faktum att kunskap måste få kosta. Bland annat försvåras arbetet av hur de offentliga upphandlingarna fungerar och framförallt av att det har börjat bli mer rutinmässigt att överklaga ett vunnet avtal.
– Det sänker statusen i yrket att behöva pressa priserna så hårt. Förutom att alla överklaganden kostar pengar, så står jobben stilla och det blir svårt att planera framåt. Vi säljer vår kunskap och den måste få kosta, säger Sören. När det gäller återväxten i branschen har Sören och kollegorna också tankar om hur man kan trygga den, förutom att värna hantverkskunnandet och statusen för yrket.
– Vi måste bli bättre på att ta hand om de unga när de kommer ut till företagen. Likaså är det viktigt att tjejerna blir väl omhändertagna och att vi ser vilka resurser det finns bland många som har en annan etnisk bakgrund, säger Sören.
Text: Lo Bäcklinder
Artikeln publicerades i tidningen Målarmästaren nr 5 2020.
